(din vän pessimisten)

JAG ÄR INTE GRAVID!!!!!

i glädjetårar ringde jag martin, för att han så klart förtjänar att veta, speciellt eftersom att jag sa till honom förra lördagen att jag kanske vara gravid. han svarar "fan vad gött". och jag blev så JÄVLA arg. jävla idiotmartin. ärligt han är så otroligt dum i huvudet. så barnslig och så in i helvete naiv.

"fan vad gött" typ som att jag fått godkänt på ett prov. "fan vad gött" som att jag hittat en hundralapp i fickan. "fan vad gött" som att det bjöds på fika på jobbet. "fan vad gött" som att jag inte försov mig trots att jag glömt att ställa klockan. "fan vad gött" som att det var en jävla SKITSAK. jag har varit livrädd i över en vecka. inte vågat göra något åt det. inte sagt något till någon. inte ens madde vet detta. martin VISSTE att jag var orolig. han VISSTE att det skulle vara hans i så fall. han VET att jag inte är den som ber om hjälp i första taget. ÄNDÅ ringde han mig inte en enda gång under veckan. inte ett enda sms. ingenting för att fråga "hur går det, har du fått mens, hur mår du, kan jag göra något". ingenting. och jag VET ju att det är en av anledningarna till att vi gjorde slut. han ser inte längre än näsan räcker. han tänker väldigt sällan ett steg längre.

och när han då börjar försvara sig med att "vi har ju inte den relationen längre" "vi hörs ju inte av så ofta" "DU har ju sagt att vi inte ska prata varje dag" och "men DU har ju inte heller hört av dig", blir jag ÄNNU argare. alltså, hur jävla pantad får man vara?!?!? 

OKEJ jag vet att jag sagt det. OKEJ jag vet att jag beter mig generellt rätt illa mot honom genom att bara höra av mig när jag är full/kåt. OKEJ jag vet att jag faktiskt inte vill ha en varjedag-relation med honom.

MEN DET VAR INTE LÄGE. alltså. framförallt när det var en såpass stor sak? 

han tar inget ansvar och har aldrig gjort.