(din vän pessimisten)

så många gånger jag gått precis här. ibland full, länge kär, ofta ledsen, oftast glad, själv och tillsammans med honom. nu stod jag där och jobbade i fyrtio minuter (själv). i fyrtio minuter stod jag och stirrade medan två år av oss spelades upp framför mig. jag såg oss gå förbi tusen gånger. för hur många gånger har vi inte gått den vägen för att köpa cola, hur många gånger har vi inte gått där hand i hand, hjärta mot hjärta. vi hann med två höstar, en vinter, en sommar och en vår. 

där har jag vinglat fram ensam med honom i tanken och en flaska i handen. vetskapen om att jag så snart kommer att ligga bredvid (och med) honom. där har jag sprungit gråtandes, bort från ångesten och bråken. där han vi skrikit på varandra mitt bland allt folk. där har vi gått med hunden. där har vi mött varandra efter flera veckor ifrån varandra. där har jag ridit på hans rygg med alldeles för korta shorts. där har jag gått hem i gårdagens smink och hans stora tshirt. där har vi sprungit för att hinna köpa godis och cigaretter innan affären stänger. hundra meter bort sa vi "jag är kär i dig" för första gången. hundra meter bort sa vi "det här funkar inte längre" för fösta gången. 

aldrig mer nu.