(din vän pessimisten)

spårvagnarna. dom jävla spårvagnarna. tillsammans med solen och känslan i magen. och personen bakom mig hade hans parfym. när jag vänder mig om är jag säker på att jag ska se honom stå där. precis som om ingenting har hänt. precis som alltid förr. han skulle stå och låta mig sitta. vi satt aldrig i knät in public. hur öppen jag än verkar, har jag svårt för PDA. på morgonen däremot skulle jag suttit i hans knä. det gjorde vi alltid när vi borstade tänderna. gjorde.