(din vän pessimisten)

tidigare har vi pratat om den lilla femtedelen. hur jag får lov att låna en liten femtedel av hans hjärta. sen blev det en stor femtedel. igår ritade han på mig. fyllde i. och sa att jag just nu tar upp två tredjedelar av hans hjärtkapacitet. just nu är jag så viktig för honom. och så visade han på en skala hur mycket han tyckte om mig. och sen på en skala hur rädd han var att tappa bort mig. 

sen frågade han "var det visuellt nog för dig? fattar du nu? fattar du nån jävla gång?"

 

vi har sovit tillsammans fyra nätter i rad. nu är han insläppt. nu finns det inget annat att göra än att försöka ha kvar dom där tredjedelarna så länge jag kan. jag ska göra som gertrud sa och inte slarva i relationer. och jag vill inte slarva med honom. han har kommit in i mitt liv och tagit mig med storm. han har kommit in i mitt liv efter en väldigt turbulent sommar, och tagit ner mig på jorden igen. han gör mig lugn. 

igår sa han att om han skulle beskriva oss med ett ord, så skulle det vara hem. för det är så det känns.